Tinaantonia

Det blev inte många timmars sömn natten mellan torsdag och fredag och jag sov fruktansvärt oroligt hela natten. När klockan slutligen ringde 06.30 och jag slog upp ögonen trodde jag att en bil rullat över mig och backat. Kanske lite smått överdrivit men jag tror ni hänger med på poängen. Jag mådde bokstavligt talat skitkasst, huvudet skrek och jag mådde fruktansvärt illa. Vad gör man då, 6 min hemifrån och den viktigaste dagen på hela året, i princip den ända dagen då du vet att du MÅSTE prestera på topp och att dte inte finns någon som kan ta din plats? Jag ringde pappa. Och började gråta.
Han försökte givetvis trösta mig så gott det gick och erbjöd sig att både komma med tabletter eller hämta mig om jag ville. Sedan bestämde sig pappa för att jag bara var nervös, att min kropp "ballar ur" för att jag är så nervös. Pappas ord var för en gångs skull lag och jag bestämde mig för att så är det, efter lite peppning från Karin och Hanna. Det var bara att titta mig i spegeln och intala mig själv att jag egentligen inte mådde som en sliten dörrmatta, utan att jag helt enkelt bara inbillade mig det.
Så, osminkad och allmänt go satte jag mig på buss ett till Stadionmässan. Jag hade ingen aning om hur jag skulle klara bussresan utan att kräka ner både mig och de andra ressenärerna. Men det gick faktiskt nästan smärtfritt. Jag gick vilse vid konserthuset och när jag hittade min busshållplats (där finns många- och de är utspridda) satte jag mig där och övade på presentationen eftersom jag var själv- trodde jag. Där satt jag och pratade med mig själv, högt och med inlevelse kan ni tro, när jag plötsligt hör ett harlande till höger om busskuren. Där stod en munter liten dam, som jag inte vet hur länge hon stått och lyssnat. Antagligen tillräckligt länge. Hon log lite genant och jag trodde inte det kunde bli mer pinsamt.

Men presentationen inför juryn gick bra, och intervjun lika så. Juryn var tuffare än i Helsingborg, men vi hade svar på tal för allt de sa och de verkade nöjda.

Jag bestämde mig för att stanna hela dagen och inte åka hem, trots att det blev ett litet blodsockerfall och jag höll på att svimma. Kändes omöjligt att åka hem denna dag, att missa både mässan och prisutdelningen. Mycket riktigt visade sig. Illamåendet försvann sakta men säkert och jag mådde okej mässan igenom. Vi sålde superbra och det flöt på fin. Prisutdelningen i Swedbank-stadion följde och vi satte oss med spänning för att vänta. Halva prisutdelningen var snart över och vi började sjunka ner lite mer och mer. Men såklart stod även vi upp, klappade och skrek till alla andra som fick springa upp på scen och vann fina checkar.
Då förkunnade konferencieren priset Bästa Webbplats, Hanna som satt framför med sitt företag On The Go vände sig om och sa att det skulle vara vi. Men ingen trodde henne. Förrän vi hörde motiveringen och att slutligen de säger, första plats går till ShapeUp! Vi vann! Utan att tänka reste vi oss upp och sprang upp på scenen, kramades och tjoade!

En liten stund senare kom Bästa Vara, och motieringen var solklar. Vi kom på först plats som Bästa Vara i Skåne. Helt galet. Det var bara att springa upp på scen en gång till och skrika lite mer. Det var då vi visste, vi ska till SM i Stockholm i maj. Det var helt sjukt, galet, roligt, enormt och underbart på samma gång. När prisutdelningen var över och vi skulle fotas och fick krama alla andra finalister och glada människor slog det nästan runt. Vi skrek och sjöng, sprang runder och dansade. Det var så otfattbart att vi vunnit en massa pengar, att vi fått kicken av att stå på scenen och framförallt att vi visste att vi ska till Stockholm. Och nej, det går faktiskt inte att beskriva. Jag svävade på moln.

Ja, uppdateringen har varit dålig.
Men, jag hr som sagt varit väldigt sjuk nästan hela veckan och sedan haft det extremt stressigt. Hade en engelskainlämning till i torsdags som jag dock hade bbörjat med i helgen men eftersom jag blev sjuk och inte orkade röra ett finger för mycket blev det inte mycket gjort på den och framförhållningen försvann snabbt. Så jag satt och skrev engelskainlämning i 6 timmar i onsdags och fortsatte när jag vaknade på torsdag. Den var klar och inskickad en minut innan Deadline, men i tid är i tid :)

Ganska lagom till att bekräftelsemailet från Urkund trillade in i inkorgen kom Elli, Magda och Sara hem till mig och vi bredde sedan ut oss i garaget under några timmar för att måla lamplådor och golv till montern. Givetvis flyttade högtalarsystemet med oss ut i garaget och volymen vreds till max! Trodde inte att det kunde vara så kul att måla!

Fredagen var stress från den sekund då klockan ringde 06.30 tills vi lämnade mässbyggnaden i Malmö vid 20 på kvällen. Det var saker som skulle hämtas, en presentation som skulle övas in och grejer som skulle skrivas ut.

På kvällen stannade jag i Sveriges tredje största stad tillsammans med bästaste Hanna och Karin. Vi tog oss in till stan och hittade en mycket mysig restaurang där vi njöt av en god måltid tillsammans med en massa prat och en mysfaktor som var hög! Sedan togs bussen till Husie där vi sov hemma hos Karins moster. Givetvis fortsatte jag att trakassera mina fina vänner med presentationsövande till sent ;)

Guuud vad jag vill åka nu!
Lite grått väder ute idag hindrar mig inte från att ligga här i sängen och drömma om sommaren.
Det är inte jättemycket planerat i nuläget men jag hoppas verkligen att vädret står på samma sida som mig och inte ställer till det :)

Det är tre-fyra resor planerade så just nu ser jag verkligen fram emot Mallorca med Karin och Hanna, Stockholm med Linnéa, Berlin och eventuellt även Warnemünde.

Det svåra blir att kombinera allting med allt jobb, jobb och ännu mer jobb som också skall utföras under sommarens gång. Får snart mitt schema för en del av sommaren vilket också är så skönt! Fick igår veta att det till största del är restaurangen som gäller hela sommaren, vilket inte får mig att längta desto mindre. Underbart!
It's gonna be a good summer, indeed!

Mådde inte alls bra i skolan igår, mamma fick hämta mig när skolan stängde och jag gick och lade mig direkt.
Efter ungefär en halvtimme vaknade jag och fick panik, sprang upp ur sängen för att komma till toaletten. Men icke, jag hann bara ut i mitt vardagsrum och där skedde olyckan, mitt på golvet. Lyckat.
Sedan dess har jag varit sängliggandes. Igårkväll hade jag över 40 graders feber och såg ut ungefär som en zombie där jag låg i min säng och tyckte synd om mig själv.

Idag har jag alltså haft en väldigt aktiv dag, har förflyttat mig från sängen till soffan OCH duschat. Grym insats helt enkelt.

Jag har entrat trappan ut till trädgården där jag sitter och schteker med datorn i knäet. Visserligen är vinterjackan på men den är i alla fall uppknäppt, bättre än inget!
Hero ligger framför mig och siktade precis in sig på några hundar som gick utanför staketet, det fick bli ett litet voff och sedan bestämde han sig för att han inte orkar resa sig upp och skälla lite på dem. Så det fick helt enkelt va. Han kunde dock inte tollerera skatan som övade på att störtdyka ovanför hans huvud...
Som ni märker har jag fullt upp med mina iaktagelser denna vårdag, helt underbart väder!

Om några minuter åker jag till träningen och sedan ska jag fortsätta med allt plugg tänkte jag, efter att jag och pappa har kört en runda dvs. Det är mässplan och engelska som står på dagens agenda.

Hoppas att ni har en underbar dag!

Efter att den spelades in hände ju både katastrofer i Chile och Turkiet, men här uppmärksammas Haiti och jag blir verkligen berörd!

Helt ofattbart att jag suttit bänkad ikväll och tittat på hela Melodifestivalen.

Svenska folket har lagt sina röster. Anna bergendahl vann med sin låt This is my life.
Helsingborgaren Eric Saade kom tvåa, yeay!
Salem Al Fakir låg etta efter juryns röster och jag må säga att jag gillade deras låtar desto mer. Men så kan det gå, tänk om jag hade fått bestämma ;)

Dagen har bland annat bestått av träning och mysfika med Linnéa.
Jag jar tappat lusten att hitta på någonting ikväll ganska rejält, så vi bestämde att Linnéa kommer hem till mig om en stund och jag sträcker mig till att titta på Melodifestivalen här hemma. Det blir en lugn kväll som kommer bli desto trevligare!
Hoppas att ni har en riktigt bra helg och att kvällen blir toppen för er alla, min kommer bli det!

Klockan blev 23 för en liten stund sedan och här sitter jag i sängen, avsminkad och med pyjamas.
Kom för en liten stund sedan hem från en trevlig kväll i Ängelholm och ska nu sova. Inte för att jag känner mig jättetrött, inte för att det blir en tung dag imorgon- utan helt enkelt för att det ska bli obeskrivligt skönt!
De som känner mig vet att det för mig inte finns mycket som toppar känslan av att slippa ställa klockan och veta att jag kan sova precis så länge min kropp behöver. Så det ska jag göra nu!
Sov gott mina kära! :)

Idag är det Hannas 18-årsdag!
Detta ska givetvis firas ikväll, men eftersom både Karin och Hanna ska upp och jobba imorgon bitti blir det en lugn kväll.
Därför tar jag mig ikväll i till Ängelholm City för en kvällsfika. Kommer bli supertrevligt! :)

Magda: Men varför bergsvatten?

Sanne: VA? Varför säger du så? Bajsvatten?!

Ingen bra dag igår alls. Men så är ju livet, en enda lång beg- och dalbana.
Idag var det genast mycket bättre! Men jag och Hanna fick en liten dalgång under historian och gick ut och satte oss i sofforna.. Eller vi lade oss rättaresagt. Karin passade på att ta en fin bild.

Helt sjukt... Vi är vidare i bästa företag! Jobbar just nu hårt för skånefinalen som äger rum i malmö den 20 mars.
Vi är så förtjänta av detta med tanke på hur mycket vi har kämpat, gjort och stått i i företagets vägnar. Guuud vad vi är bra!

Brb ska bara spinna lite!
Det blir nog en promenad hem eftersom jag är så fruktansvärt glad att snön äntligen är borta och våren på väg!

Maj-resan bokas i veckan och jag är så taggad!
Ska bli så skönt att åka iväg till värmen och bara ta det lugnt, vila upp sig och framförallt ha riktigt kul!

Eftermiddagen fram till träningen skall spenderas tillsammans med min engelska-bok...

Jag har ont i magen.. Kanske för att jag är så ofantligt dum ibland och bara inte kan sluta bli arg på mig själv.

När jag var liten fick jag lära mig att ärlighet varar längst, varför vill jag så gärna tro det när verkligheten gång på gång visar mig att det inte stämmer?
Varför lönar det sig att vara oärlig och falsk?

Är så sugen på att säga allt det jag har på hjärtat och som bara vill ut, men det är ingen bra idé.
Jag bestämmer mig istället för att bita ihop, hålla käft och le.

Jag ler över att jag vet vad som väntar.
Jag ler över att jag vet att ärlighet lönar sig i längden.
Jag ler över att jag vet att det är jag som har ett rent samvete i slutändan.
Jag ler över att jag vet att det finns folk som bryr sig på riktigt.
Jag ler över att jag vet att det finns ärliga människor.
Jag ler över att jag vet att jag är tillräckligt starkt för att resa mig upp och gå vidare.

Jag, Magda och Ellen på väg till OJ efter skolan igår:


Magda till mig: Det är ju du och ... nu! Ni är som ett gammalt gift par ;-)

Jag: Jaja, absolut! Det är ju guldbröllop nästa vecka, viste du inte det? 50 år!

Magda: Men... Då var du ju inte född när ni gifte er?

Jag: NÄHE?! Det kan inte vara möjligt... HAHAHAHAHAHA